fidelian84

Igår var en dag att minnas för resten utav livet, många känslor adrenalinkick och ett vackert oförglömligt möte.
Jag åkte och hämta min mammas sambo hade lovat att han skulle få följa med mig på detta otroliga möte.
Han har alltid varit så snäll emot mig aldrig dömt mig , lite tyst ibland men  alltid funnits där som den pappa jag aldrig haft.
Är så glad att min mamma träffa honom för hon har aldrig haft en så bra kille som Krister.
Jag hämta honom och så satte vi oss i bilen på väg mot kolmården.
Vi stannade på Mcdonalds och dela på en jätte stor meny där det var två  big mac i menyn.
Jätte mätt satte jag mig i bilen och körde ut mot kolmården.
Vi pratade hela vägen dit han var uppåt och riktigt pratglad.
Det  är skönt att kunna prata om saker man inte kan prata med alla med,
Och fick en del saker bekräftade att det var så när det gäller visa saker och det kändes som en stor sten föll från mitt hjärta att allt inte alltid bara är mitt fel.
Sen är han väldigt duktig på att göra så att man kan se saker på nya sätt och inte fastna i gamla tankebanor.
Han erkände att han var nervös inför mötet med Vargarna.
Jag var lite nervös men inte så jätte mycket utan mer spänd på vargarnas reaktion när vi ska gå in till dom.
Grindarna öppnades och en glad Bea kommer och öppnar och sträcker ut ett par öppnade armar.
Vi begav oss upp till Vargarna.
Hon berättade lite hur vi skulle bette oss när vi väl kom in till Vargarna va vi fick göra och inte göra.
Det är ju endå stora rovdjur det är ju inte så att dom är tama som hundar som man kan säga åt sitt ligg osv utan dom gör allt på sin egen fria vilja.
Så vi gick in och så här såg det ut när jag kom in i inhängnaden.

Den stora Alfa hanen hälsade mig välkommen med en riktigt stor tungkyss.
Han var lika lång som mig när han ställde sig på bakbenen.
Han pussa mig och även nagga lite på min läpp.
Bea sa att det var ett tecken på att han tyckte om mig och acceptera mig,.
Han pussa mig länge och väl.
Han gilla även Krister skägg väldigt mycket och givetvis Krister hehe.
Vi fick även hälsa på dom andra vargarna det var en flock på sex individer.
Men dom hade olika tur på vem som skulle hälsa det gick i rang ordning-
Det var en tik som kom fram till mig och hälsa men åkte på stryck av resten av flocken eftersom hon inte bett om tillstånd att hälsa på mig.,
Det kändes lite i hjärtat när hon fick stryk , men det är så deras natur funkar.
Tillexempel så är det bara Alfan som får lyfta på benet när dom kissar gör någon annan det i flocken så blir det bråk.
Så det är väldigt viktigt att alla följer sin rang.

Här nagar han på min läpp det är kärleksbet.
va liten jag måste vara egentligen när en varg är större en mig hehe.
Tiden där inne gick så fort vi fick reda på massa information om vargarna helt underbart att få komma nära så magnifika djur.
Dom är lite mystiska dom hör till lite till mystiken.
Deras ögon sken i mörkret , och vargarna har alltid haft väldigt stor respekt ifrån människan från lång tillbaka i tiden.
För skrämde dom barn om allt möjligt med vargar varuvlar m.,m
Men egentligen är inte vargen farlig om man möter den ensam.
Då är den ganska rädd utav sig.
Det började skymma ganska fort och jag försökta suga åt mig hela upplevelsen så man kan gå tillbaka och tänka på det ofantliga mötet.
Är glad att jag fått uppleva visa saker i livet som normalt inte andra människor gjort.
Jag har fått badad med delfiner vilket jag knappt kan tro är sant att jag har gjort det.
Har gosat med en kapibara eller hur det stavas och med en låglandstapir.
Har även matat hajar.
Krister var glad över upplevelsen och iskalla efter vårat möte så tog vi ett varmt farväl av vargarna och av bea.
Och det ska bli återseende snart och det ser jag ifram emot.

När livet känns jobbigt och tungt ska jag titta på dom här bilderna och komma ihåg vilket lugn och harmoni jag kände när jag var inne hos vargarna.





Har känt mig lite ledsen dom senaste dagarna.
Känns bara som att det är jag som skriver gulliga saker till pojken.
Man blir lite så att när han hör av sig och bara skriver om vardagliga saker och inget om att han saknar mig eller tycker om mig så blir man tveksam.
Jag vet att han har väldigt svårt för att uttrycka sig.
Men jag är en person som är i behov av att känna att personen tycker om mig.
Annars blir man väldigt osäker och börjar grubbla.
Vi har varit ifrån varandra nu i flera veckor.
Det känns konstigt men endå så är det något man måste acceptera eftersom det är hans jobb.
Men han sa iallafall häromdagen att så länge han hade mig så skulle han inte flytta hem till Blekinge.
Och jag tror att  om vi båda kämpar så kommer det att funka mellan oss det är bara det att tiden då man är ifrån varandra är jobbig.
Speciellt i början då man vill lära känna varandra riktigt  ordentligt.
men som han sa till mig klarar vi deen här månaden så klarar vi även resten.
Och dom orden får jag tro på.
Nu är jag trött ska lägga mig har en lång dag framför mig i morgon.
Natti natti