fidelian84

Lyssnade på den låten förut idag, men det är ganska svårt ibland att acceptera visa saker.
Jag vet ju innerst inne att visa saker som är i nuläget inte går att ändra på men endå så vill man hoppas och vill att det ska kunna ändra sig.
Vill inte tro att det ska vara kört.
Men Min vän Ruben sa till mig är en bonad viktigare än äkta kärlek så kan man inte vara så kär.
Är lite skönt att kunna prata med någon som alltid lyssnar och finns för en.
Är glad åt en sån fin vän som dig Ruben för du lyssnar på mig alltid va det är.
Men sen kan det ju vara lätt som vän att råda en till saker när man själv inte känner dom känslorna.
Men jag har verkligen ont i mitt hjärta det verkligen värker och jag känner mig så otillfreds.
Vet att han idag kommer få svar på om sin lägenhet , visst unnar jag honom den och vill på ett sätt att han ska få den.
Eftersom han vill bo där nere så vill jag ju att han ska bli lycklig, men den andra sidan av mig den egoistiska sidan säger mig att jag inte vill att han ska få den eftersom det betyder ju slutet för oss helt och hållet.
Jag förstår att han känner sig rotlös och att det är lika jobbigt för honom som för mig tycker bara att det är så tråkigt att han har så bråttom med att hitta en lägenhet, önksa att han hade velat ge oss lite mer tid och sätt om det var något som skulle bli riktigt seriöst något som skulle funkat att bygga vidare på.
Vet ju att han känner nått för mig annars skulle han inte ha träffat mig så pass mycket som han har gjort.
Men jag hörde på hans röst idag att han endå bestämt sig för sin lägenhet.
Och det enda jag kan göra är att låta det ske.
Det gör ont men man måste ju tänka på den andres lycka får inte bara tänka på mig själv.
jag blir glad om jag vet att han blir lycklig även om det innebär att han inte kommer vara något i mina trakter mer.
Men samtidigt så undrar jag va det hände för något när vi fick kontakt med varandra.
Vet när vi började ha våra samtal på Facebook och ibland kunde jag nästan tycka att han var dryg men ju mer och mer vi prata så vart våra samtal personligare prata om sånt man egentligen inte pratar med nån man inte känner om.
Vi kunde sitta i timmar och prata, ge varandra råd berätta för varandra va för mål vi hade det gjorde att vi sakta men säkert lärde känna varandra.
Kommer ihåg en gång till och med ringde han och väcke mig så jag skulle komma upp på morgonen från min sida var det nästan mer ett skämt men han gjorde det.
Sen blev det mer prat msn och ledde till att vi bestämde att vi skulle ses en helg och ha det trevligt vi bjöd även in Janne och Min vän Linnea.
Från börjar var tanken den att jag skulle parat ihop han med Linnea.
Men under resans gång så blev mina tankar på honom starkare för varje dag som gick vi prata tills slut i telefon , kunde sitta i timtals långa samtal, och långa nätter tillsammans vid datorn.
När vi väl sen började att träffas eller den gången vi sågs ensamna så var det som det inte gick att skilja på oss klockan var sent behövde sömn men ville inte förlora en sekund av tiden tillsammans.
Det är en stor känsla att både ha en själslig dragin och även en fysisk dragning till en person.
Men som ruben nyss sa till mig att guds vägar är outgrundliga så måste man ju lita på det.
Min morfar brukar alltid säga oroa dig icke för morgon dagen var dag han nog av sin egen plåga.
Ska ta mig i kragen och försöka äta lite har inte fått i mig något idag mycket tankar här.
känns nästan som att jag håller på att bli sjuk det svider så dant i mina ögon så som det känns när man börjar få feber.
Ska packa upp det jag handla igår i ullared, hade en trevlig dag med mamma och pappa i ullared.
Var mysigt att få åka ensam med dom att göra något inte ofta man gör något sånt tillsammans.
Finns det nån mer än jag som känner sig vilse i livet????
Just nu vet jag inte vilket ben man ska stå på.
Måste gå och fixa käk kanske kikar in senare. bye