varför gör du så mot mig
Jag vet inte hur jag ska klara av det här.
Känns som mitt hjärta brister.
Träffa killen i mitt liv i början av sommaren.
Trodde inte det var sant att nån kunde le så sött att nån kunde vara så rar och snäll och att han ville umgås med mig.
När jag märkte att han började gilla mig lite så vart jag mer än överlycklig.
Dagen när han tog min hand för första gången kommer jag aldrig att glömma vart så glad att han ville visa sig med mig.
Det var inte svårt att få känslor väldigt starka känslor för honom.
Tyvär så berätta han att han går en utbildning i kramfors och det är 60 mil ifrån mig.
Men har försökt att tränga undan det och tänka att det kanske han struntar i om det blir något mellan oss.
Han sa en gång i sommras att han tyckte om mig så mycket så han skulle kunna hoppa av utbildningen för min skull. Men det verkar som att det har han inte i åtankarna nu.
Nu har han åkt upp dit och är så kall emot mig vill bara gråta han säger åt mig att flytta dit men jag har ju allt mitt här där nere där jag bor och det har han ju med egentligen för han kommer ju härifrån.
Det känns som att han inte bryr sig att han förlorar mig.
Han har hela tiden sagt att han älskar mig så mycket med det måste bara varit tomma ord han sa förut jag älskar dig inte tillräckligt mycket för att flytta hem.
Men va ska jag ta mig till jag känner att jag håller på att deppa ner mig totalt jag älskar den pojken över allt annat. Vill leva med honom vill att han ska vara min men jag klarar inte av att ha honom så långt borta från mig.
Skulle vi ha ett distansförhållande så skulle vi inte ens ses en gång i månaden plus att om ett år ska han på praktik och då vet man inte vart han hamnar.
Blir så ledsen när en människa säger åt en att den vill dela sitt liv med en att den vill allt med än och sen i slutänden inte menar det den säger.
Men får ta den här tiden ett tag och ha det jobbigt så går det väl förhoppningsvis över nån gång.
Men just nu känns det som att jag vill aldrig älska någon mer igen.
Jag gav så mycket av mig själv den här gången jag gav hela mig till honom och nu är jag tom.
Känner inte ens att jag vill leva längre.
Men jag måste ju det för det finns ju annat som finns i livet som jag inte kan svika fast allt känns så svårt.
Varje minut känns tungt och även varje andetag , jag vill gråta gråta gråta men det finns inget här som tröstar mig. Jag går fram och tillbaka i lägenheten skulle behöva städa och göra såna saker men mår för dåligt för det.
Men jag ska för en gång skull försöka vara stark.
Men det är inte lätt. Måste försöka hitta något annat i livet som jag brinner för och lägga min energi på svårt när man bara har en pojke i huvet och så får jag inte träffa honom.
Ush tror aldrig jag mått så här kasst förut har riktigt panikångest vet inte vart jag ska ta vägen kan inte tänka klart jag är så vilsen vet varken ut eller in.
Ska försöka koppla av en liten stund framför tvn om det går.
Måste torka bort tårarna nu när jag måste hämta tvätten.
Tråkigt att det första inlägget skulle bli så deppigt.
Men i framtiden kanske det kommer ett gladare vem vet...
Känns som mitt hjärta brister.
Träffa killen i mitt liv i början av sommaren.
Trodde inte det var sant att nån kunde le så sött att nån kunde vara så rar och snäll och att han ville umgås med mig.
När jag märkte att han började gilla mig lite så vart jag mer än överlycklig.
Dagen när han tog min hand för första gången kommer jag aldrig att glömma vart så glad att han ville visa sig med mig.
Det var inte svårt att få känslor väldigt starka känslor för honom.
Tyvär så berätta han att han går en utbildning i kramfors och det är 60 mil ifrån mig.
Men har försökt att tränga undan det och tänka att det kanske han struntar i om det blir något mellan oss.
Han sa en gång i sommras att han tyckte om mig så mycket så han skulle kunna hoppa av utbildningen för min skull. Men det verkar som att det har han inte i åtankarna nu.
Nu har han åkt upp dit och är så kall emot mig vill bara gråta han säger åt mig att flytta dit men jag har ju allt mitt här där nere där jag bor och det har han ju med egentligen för han kommer ju härifrån.
Det känns som att han inte bryr sig att han förlorar mig.
Han har hela tiden sagt att han älskar mig så mycket med det måste bara varit tomma ord han sa förut jag älskar dig inte tillräckligt mycket för att flytta hem.
Men va ska jag ta mig till jag känner att jag håller på att deppa ner mig totalt jag älskar den pojken över allt annat. Vill leva med honom vill att han ska vara min men jag klarar inte av att ha honom så långt borta från mig.
Skulle vi ha ett distansförhållande så skulle vi inte ens ses en gång i månaden plus att om ett år ska han på praktik och då vet man inte vart han hamnar.
Blir så ledsen när en människa säger åt en att den vill dela sitt liv med en att den vill allt med än och sen i slutänden inte menar det den säger.
Men får ta den här tiden ett tag och ha det jobbigt så går det väl förhoppningsvis över nån gång.
Men just nu känns det som att jag vill aldrig älska någon mer igen.
Jag gav så mycket av mig själv den här gången jag gav hela mig till honom och nu är jag tom.
Känner inte ens att jag vill leva längre.
Men jag måste ju det för det finns ju annat som finns i livet som jag inte kan svika fast allt känns så svårt.
Varje minut känns tungt och även varje andetag , jag vill gråta gråta gråta men det finns inget här som tröstar mig. Jag går fram och tillbaka i lägenheten skulle behöva städa och göra såna saker men mår för dåligt för det.
Men jag ska för en gång skull försöka vara stark.
Men det är inte lätt. Måste försöka hitta något annat i livet som jag brinner för och lägga min energi på svårt när man bara har en pojke i huvet och så får jag inte träffa honom.
Ush tror aldrig jag mått så här kasst förut har riktigt panikångest vet inte vart jag ska ta vägen kan inte tänka klart jag är så vilsen vet varken ut eller in.
Ska försöka koppla av en liten stund framför tvn om det går.
Måste torka bort tårarna nu när jag måste hämta tvätten.
Tråkigt att det första inlägget skulle bli så deppigt.
Men i framtiden kanske det kommer ett gladare vem vet...